A.Hejdenberg

.....

Att sitta och ha den här diskussionen med sig själv återigen börjar driva mig till vansinne. Jag hatar verkligen att inte kunna ta tag i mig själv och göra det jag VILL göra, för jag är faktiskt medveten om det.. =)

Problemet är att jag har låst mig. Jag vet precis vad jag skulle vilja skriva ner just i detta nu men förmår mig verkligen inte till det! Jag har en sådan störd känsla i min mun. Det känns som att alla mina oskrivna ord ligger där och trycker, men vill de ut verbalt? Är min kropp helt slut? Vill jag för en gångs skull prata om mina känslor då det inte finns någon här som är redo att lyssna?

Hah, jag tror dock inte att jag hade fått ur mig mina ord även om jag vet att någon hade haft tid att lyssna på dem, det är ju ändå samma jidder som kommer ut i mina texter... Kanske lite mer avslöjande, lite mer in på djupet.. Hade till och med kanske funnits en mening i det jag hade velat säga.

I feel like surrender... This is to tough for me to handle.

I wish i had something better to believe in but all the bad thoughts are taking over me completely.. Please im crying out for you! Stop me, give me one good reason; Why not! Please!... Catch my hand, oh say you will...

I dont really want to go, but you have to give me a choice.

Jag har så svårt att tro på de dåliga tankarna som ibland kommer upp i mitt huvud. Jag har fler anledningar till att bara kasta dem i marken och stampa på dem än att tro att det är mer än inbillning. Du har ju för tusan bett mig! !!
Måste öga igenom det ibland för att kunna förstå att det som är nu inte är något du heller är nöjd med. Jag vill som sagt inte vara någon jävla bromskloss eller ett ankare som hindrar dig ifrån att ta dig uppåt igen. Det jag har gjort klart för både dig och mig själv är att jag kommer vänta... Men jag kanske behöver påminnas då och då om vad det är jag egentligen väntar på. Det krävs så jävla lite, det behöver inte vara mer avancerat än ett sms med " Jag saknar dig"... Bara det skulle ge mina andra tankar en fet käftsmäll.

Jag kan inte begära att du ska vänta på mig eller nåt annat i den stilen och jag kan inte be dig ge mig en chans till. men jag hoppas ändå på det..

DET ÄR MER ÄN SNACK ANNA!!! förstå..

Min grej är att skriva i cirklar, att hela tiden låsa in mig själv i något som jag inte vill komma utifrån.
Jag skriver i gåtor för det är det enda jag har, gåtor som jag kanske inte ens vill kunna lösa..
Men det hjälper.. jag har möjligheten att gå igenom alla mina frågor när jag vill och kanske försöka förstå mig på hur jag då tänkte och vad jag möjligtvis ville komma fram till...
Min svaghet är att jag inte kan sätta mig ner och börja prata om mina känslor/tankar... Det fungerar helt enkelt bara inte att få ute dem verbalt.. Är väl inte den bästa på att få ut dem genom text heller just eftersom jag hela tiden låser in de i gåtor, dock är det som sagt mitt sätt att fungera på.. Så har jag alltid fungerat, har inte haft något större val. Och det gör ont i mig när jag nu har andra möjligheter men inte vågar ge mig på att ta dem! Det är att begära för mycket utav mig.
Som om jag skulle njuta av att ha det så? Nej jag tror inte det..

Tänker inte ta upp något om dagen. Den är inte värd att minnas, men det kommer väl i någon gåta senare i livet.

Lägger nu ner detta då jag inte länge förstår hur jag skall använda mig utav mina ord och känslor utan att utelämna någon, utan att inte få det till att låta som massa jävla gojja....

nej... jag förstår inte...