sluta å försöka, jag klarar ändå inte av det!
Min grej är att skriva i cirklar, att hela tiden låsa in mig själv i något som jag inte vill komma utifrån.
Jag skriver i gåtor för det är det enda jag har, gåtor som jag kanske inte ens vill kunna lösa..
Men det hjälper.. jag har möjligheten att gå igenom alla mina frågor när jag vill och kanske försöka förstå mig på hur jag då tänkte och vad jag möjligtvis ville komma fram till...
Min svaghet är att jag inte kan sätta mig ner och börja prata om mina känslor/tankar... Det fungerar helt enkelt bara inte att få ute dem verbalt.. Är väl inte den bästa på att få ut dem genom text heller just eftersom jag hela tiden låser in de i gåtor, dock är det som sagt mitt sätt att fungera på.. Så har jag alltid fungerat, har inte haft något större val. Och det gör ont i mig när jag nu har andra möjligheter men inte vågar ge mig på att ta dem! Det är att begära för mycket utav mig.
Som om jag skulle njuta av att ha det så? Nej jag tror inte det..
Tänker inte ta upp något om dagen. Den är inte värd att minnas, men det kommer väl i någon gåta senare i livet.
Sluta att försöka förstå sig på en bästa vän i hela världen är svårt.. Men jag vill så gärna! Jag kan förstå att de är lika svårt för dej min vän att försöka släppa på de som så länge du bar på din egna axlar.. Men jag vill! Jag vill inte att du ska gå och må dåligt för att du måste bära på allt själv.. Är de något en vän är till för är att kunna lätta de som så länge hållit dej tillbaka.. Att få dej att må bra igen!
Du är min andra halva, utan den är jag bara en bak del på en ko! Ett riktigt Ass!
Så jag ber dej inte om att släppa tyglarna, utan bara få mej att förstå vad det är so, rör sig i ditt huvud! De är därför jag alltid kommer med de dumma frågeställningarna så fort du skriver något.. För jag vill förstå!
Du är allt jag har och allt jag ber om!
Jag hoppas, tror och vill att du ska kunna hålla fast vid mej. Och att jag kan vara där för dej som du är där för mej.. Jag vill inte ge upp!
