Min första tanke var bra!! Sen kom gåtorna....
Jag skulle vilja möta en trollkarl, eller hitta en tidsmaskin som står och skräpar någonstans...
Ialla fall något som kan ta mig här ifrån! Och då menar jag inte för stunden... Jag vill framåt! Orkar inte stå här och stampa tillsammans med alla problem. Om jag kunde så skulle jag vrida fram klockan typ.. 5-6 år. Jag ser mig själv på ett bättre ställe då. Med bättre förhållanden runt mig, eget ställe.. jobb.. en eller 2 hundar (INGA BARN!!) förhoppningsvis har jag DEN jag vill vakna upp bredvid i resten av mitt liv också. Bara jag kommer bort från det här, Vem sa att det skulle vara lätt att leva..? Visst har man haft den tiden då inget var direkt svårt.. Då världen inte var större än den sandlådan pappa byggde ihop åt en och de viktigaste målet i livet var att klara av att hoppa 3 gånger med hopprepet framför tvn UTAN att dabba. Nu är känns livet bara uppbyggt på Start och stopp. Varje gång något slutar så finns det något annat man måste starta upp och bygga på tills även det tar slut. Hur länge räcker ens motivation. Jag känner att min börjar ta slut, det känns som att jag bara ger och ger men inte får något tillbaka.. Det är inte bara det att jag ger utav mig själv utan... jag ger andra plats i mig själv också. (Ja.. nu börjar jag snacka bort mig själv igen..) ja som sagt... känns som att det är lika bra att avrunda här.. Jag vill iallafall hoppa framåt en bit i mitt liv då jag förhoppningsvis har något mer stabilt under fötterna, något som jag hunnit starta upp, som inte kommer ta slut på ett bra tag.
Och, jag saknar dig.♥
Ialla fall något som kan ta mig här ifrån! Och då menar jag inte för stunden... Jag vill framåt! Orkar inte stå här och stampa tillsammans med alla problem. Om jag kunde så skulle jag vrida fram klockan typ.. 5-6 år. Jag ser mig själv på ett bättre ställe då. Med bättre förhållanden runt mig, eget ställe.. jobb.. en eller 2 hundar (INGA BARN!!) förhoppningsvis har jag DEN jag vill vakna upp bredvid i resten av mitt liv också. Bara jag kommer bort från det här, Vem sa att det skulle vara lätt att leva..? Visst har man haft den tiden då inget var direkt svårt.. Då världen inte var större än den sandlådan pappa byggde ihop åt en och de viktigaste målet i livet var att klara av att hoppa 3 gånger med hopprepet framför tvn UTAN att dabba. Nu är känns livet bara uppbyggt på Start och stopp. Varje gång något slutar så finns det något annat man måste starta upp och bygga på tills även det tar slut. Hur länge räcker ens motivation. Jag känner att min börjar ta slut, det känns som att jag bara ger och ger men inte får något tillbaka.. Det är inte bara det att jag ger utav mig själv utan... jag ger andra plats i mig själv också. (Ja.. nu börjar jag snacka bort mig själv igen..) ja som sagt... känns som att det är lika bra att avrunda här.. Jag vill iallafall hoppa framåt en bit i mitt liv då jag förhoppningsvis har något mer stabilt under fötterna, något som jag hunnit starta upp, som inte kommer ta slut på ett bra tag.
Och, jag saknar dig.♥
Kommentarer
Postat av: Anonym
Frågan är om du verkligen är redo att ta det där steget frammåt som du pratar om??
Postat av: miss A
Mer redo än såhär kan jag inte bli.
Trackback
