A.Hejdenberg

.....

Att sitta och ha den här diskussionen med sig själv återigen börjar driva mig till vansinne. Jag hatar verkligen att inte kunna ta tag i mig själv och göra det jag VILL göra, för jag är faktiskt medveten om det.. =)

Problemet är att jag har låst mig. Jag vet precis vad jag skulle vilja skriva ner just i detta nu men förmår mig verkligen inte till det! Jag har en sådan störd känsla i min mun. Det känns som att alla mina oskrivna ord ligger där och trycker, men vill de ut verbalt? Är min kropp helt slut? Vill jag för en gångs skull prata om mina känslor då det inte finns någon här som är redo att lyssna?

Hah, jag tror dock inte att jag hade fått ur mig mina ord även om jag vet att någon hade haft tid att lyssna på dem, det är ju ändå samma jidder som kommer ut i mina texter... Kanske lite mer avslöjande, lite mer in på djupet.. Hade till och med kanske funnits en mening i det jag hade velat säga.

I feel like surrender... This is to tough for me to handle.

I wish i had something better to believe in but all the bad thoughts are taking over me completely.. Please im crying out for you! Stop me, give me one good reason; Why not! Please!... Catch my hand, oh say you will...

I dont really want to go, but you have to give me a choice.