A.Hejdenberg

Att något som ej är påbörjat kan få ett sådant korrupt slut förstår jag inte.

Eller är det bara jag igen som felbedömer andra människors signaler och på så vis ger jag själv ut helt fel signaler..

Onda cirklar kan ta sig i häcken.

All my love
A.Hejdenberg

Men vad vet du om kärleken för ens du för evigt har hatat den..?

Att hata en sådan underbar känsla låter svårt i det logiska tänkandet men i praktiken blir det till en lätt uppgift.

Det är en känsla som man aldrig kan ta förgivet.. Rätt som det är så vänder den dig ryggen till och där står du och undrar vad du gjorde för fel. Men jag tror att sveken som denna känsla för med sig ändå resulterar i ett ännu större behov och längtan efter den. Sen om det är känslan kärlek som sviker eller sin "kärlek" som gör det.. Det har jag ingen aning om.

Sitter just nu och diskuterar livet, känslor och förväntningar med en vän.. För en gångs skull är det jag som sitter och försöker få den andre att se ljusare på saker och ting.

Han klämmer ur sig "Utan förväntningar blir man aldrig besviken"..
Kanske sant, men utan besvikelser så kan de inte tryckas ner av glada överraskningar.

Man kan aldrig få det ena utan det andra.

Har sagt det innan och använder det gärna igen :
"Man måste vara hatad av några för att inse hur mycket man betyder för andra"

Detsamma gällande besvikelser, du måste trampa snett och misslyckas för att kunna uppskatta de händelser i livet som går som önskat. Enkelt, fast ändå en svår sak att kunna acceptera för många.. För vem vill misslyckas?

Det som startade denna konversation var en reaktion på ett citat från min sida: "Livet är ingen sport för åskådare" , då han anser att det är bättre att stå vid sidan av och roa sig än att spela och förlora..!

Vart tog lågan vägen? Den som fick oss att satsa lite på oss själva?

Satsar du inget så vinner du helt klart inte och det finns säkert en hel hop med människor som antingen är nöjda med det de har.. (great) eller så vågar de bara inte satsa lite för att göra en förändring. Rädslan för att falla är gigantisk. Men som sagt.. (min röda tråd) du måste falla då och då för att kunna resa dig upp och kunna uppskatta din tillvaro.

Okej helg!

Fredagen fylldes med : Biljard, Bowling, Singstar, Lite för mycket alkohol och utgång med trevligt folk. Ser helst att det görs om så fort som möjligt!

I går så blev man utdragen igen, gammal "handbollskamrat" som inte tyckte att jag skulle sitta hemma och trycka. Massa nytt trevligt folk fick man träffa på. Fick "dessvärre" tacka nej till erbjudandet om efterfest i Follingbo.. Lite jobbigt långt bort.
Hade flyt då Christian helt plötsligt hörde av sig, otroligt trevligt! Så det blev att följa med honom och hans vänner till Gråbo istället, kanske inte så jätte nära hem därifrån heller men ändå inom Visbys gränser.

Så Wii och Guitar hero blev underhållningen fram till halv 5 på morgonen då man gick över gården hem till herrn.. Skönt! Slapp man gå hem^^ Ibland har man det för jäkla bra(=

Kom hem runt 2 idag och har verkligen inte gjort något vettigt, en sväng med hunden det var vad jag kunde sträcka mig till. Härligt!!

Så nu är lovet slut om ca 2 timmar, känns lite små motigt. Men bara 5 veckor kvar tills nästa ledighet och däremellan slipper man ju faktiskt skolan då APU:n drar igång på Tisdag. Förstår inte hur jag skall klara av att vara omringad av äldre i 5 hela veckor men det blir väl bara till att bita ihop, handledaren lät lagom galen och bra, Perfekt..!

All my love..
A.Hejdenberg

Jag har smått ångest över mig själv.
Jag får aldrig någonting gjort.. Tror jag har gått och sagt till mig själv i över en vecka nu att jag borde städa mitt rum.. Det är väl inte direkt jätte skitigt men jag har en förmåga att sprida ut ALLA mina kläder överallt i mitt gigantiska rum( ^^ ).. Jag skyller på att jag är tjej, kläder hör till. Men för varje gång jag kliver in i mitt rum och ser dom "små" öarna av kläder på golvet, sängen, skrivbordet och datorstolen så blir jag bara mer och mer förbannad, förstår bara inte till vilken nytta då jag inte får  mer gjort för det..

Ja.. Ikväll hade jag då planerat att försöka hålla mig vaken skapligt länge så jag sover bort halva dagen i morgon så jag vaknar precis lagom tills alla skojiga aktiviteter börjar!! Lär dock ställa väckarklockan onödigt tidigt då jag känner mig själv så väl för att veta att annars lär jag stressa ihjäl mig, (kass meningsuppbyggnad)!
För jag kommer stå och rota igenom alla högar av kläder och de resterande plagg som fortfarande finns i lådorna för att hitta en outfit som passar kvällen.
Dåligt planerat att lägga in både discobowling och laserdome på samma kväll tycker jag. För på discobowlingen vill man ju ha vita kläder så man blir sådär coolt självlysande men hur läckert är det under laserdome..? Man blir ju ett solklart offer. Och sedan skall kläderna även passa till en liten vända på stan.. Hmm.

Äsch! Kör på mjukisbyxor och boxarlinne! Har lovat mig själv att köra en utekväll i mjukisbyxor, varför inte i morgon?
Tåls att tänkas på.. Nu skall jag iallafall ta och sortera lite i klädbergen, har inget annat än all tid i världen för det just nu.


All my love..
A.Hejdenberg

Värdighet är inget man kan få av någon annan, det är något du måste tycka att du själv är "värd".. Ikväll förlorade jag min.

Jag flydde som en satans hund med svansen mellan benen, HATAR människor som har den satans effekten på mig... Men det är kanske är så det skall vara just nu och ett tag framöver(?)..

Okej, jag har nu suttit i en halvtimme och försökt skriva ner min helg vilket slutade med 3 rader sedan Ctrl+ A+ Del.. Irriterande..!

Det får väl räcka med att jag nämner att det var en sjukt trevlig kväll i lördags trotts vissa överraskningar som något av det mest oväntade! Men jag tog på något sätt tag i mig själv den kvällen som får mig att le ännu idag.. Även om jag kanske inte gillar att det är så det måste bli. För det gör jag verkligen inte.

Jag är ännu ganska osäker på vart jag skall placera dig, jag borde väl egentligen veta men sen var det väl min förbannade envishet som vägrar låta hela mig inse.

Det känns i alla fall jävligt oavslutat. Vågar nog påstå att det sättet som vi har betett oss på är väldigt omoget. Om man nu skall tro på det så fanns det en massa som behövdes sägas, och jag vill ännu tro att det skulle vara bättre om det fick bli sagt, oavsett om allt redan är kört i botten. Ord försvinner inte.. så..?

Jag kanske är jävligt löjlig men jag har kvar ett sms.. som jag kan läsa om och om igen. Jag förstår det mindre och mindre för varje gång jag läser dina ord. Låg det något bakom dem eller var det något i ren okunskap som fick dig att ge mig hoppfulla ord..

I've found you scared to know that you'r always on my mind.