A.Hejdenberg

Det känns som att jag är jävligt nära, men ändå så långt borta.
Jag vet att det skulle se jävligt bra ut... Du och jag.

"Jag är så trött på att bara vandra runt i detta oändliga mörker, att aldrig se kontraster till förändring. Mina händer har blivit blinda utav att treva sig fram, stilla jag nu står och känner omöjligheten flöda över innom mig. Jag ville att du skulle stanna med mig för evigt, allt jag önskade mig var att det skulle hålla i oändligheternas oändlighet. Nu är jag ensam i detta bottenlösa mörker. Så kallt.... Fruktansvärda tankar virrvlar runt. Den personen jag en gång var avskyr den jag har blivit. Att vända om är inget alternativ längre, men att försöka ta sig framåt är inget val jag heller har kvar. Allt jag kan göra är att vänta, vänta här på dig... Min räddande ängel. Det är dig jag aldrig tappar hoppet om. Du skapade en åt alla och denna gången glömde du inte bort mig. Svävandes högt och få känna solens strålar smeka mitt ansikte återigen. Det ultimata."