FITTA

Vad betyder drömmarna?

En dröm är på något sätt att släppa loss. Omedvetet eller inte så är det i sina drömmar man på riktigt lever, inget är överhuvudtaget omöjligt när du befinner dig i drömmens värld.

Såväl en nattlig dröm som en dagdröm, det är där du vågar göra det du vill. Varför är det så? Varför sitter jag och fantiserar om den där killen hela dagarna istället för att verkligen gå fram till honom? Han befinner sig även i mina drömmar varje natt och allt går hur bra som helst, i min drömvärld är allt perfekt!


Vad är det som skrämmer oss i verkliga livet då? Är det vår "vetskap" om att drömmar faktiskt är drömmar? Eller är de verkligen det? Våra drömmar kan spegla både det som vi har upplevt men även kan de ses som en slags Déjà vu, en blick in i framtiden. Är det för vågat att lita på sin dröm och ta modet till sig...? Den kan ju faktisk vara ett tecken!


Men det är såklart en tolkningsfråga. Jag skulle då mest troligen ha tagit det som ett otroligt bra tecken ifall mina drömmar gick som jag möjligtvis skulle vilja i verkliga livet. Varför skulle jag inte liksom? Det hade ju vart en helt annan visa ifall jag... låt säga något drastiskt, skulle dö i min dröm när jag var med den här killen, eller han kanske till och med dödade mig. Det skulle jag nog ta som att det är dags att dra sig undan lite - bara jag?


Men att tolka drömmar är ju inte alltid så enkelt just eftersom de är så obestämda, drömmens värld är så fruktansvärt stor. Jag drömde häromnatten att min mor dog och att min bil gick sönder, hur tolkar man det? Jag kan inte påstå att de båda sakerna hängde ihop på något sätt alls. Känslan jag hade när min mor dog var nog det värsta jag har varit med om. Det var så fruktansvärt verkligt, jag kände den där ångesten över att jag aldrig hunnit säga det jag egentligen ville säga till henne. När jag väl vaknade låg jag länge och funderade på drömmen, omedvetet begrundar man vad drömmen i själva verket betyder. Jag kom framtill efter ett tag att det kan vara ett tecken på att det är tid för att få bättre kontakt med mina föräldrar. Att känna den frustrationen jag gjorde då min mor dog och att bilen la av. Det där med bilen kopplade jag ihop med min far, han är den som fixar med sådant och det är då en vettig anledning till att hälsa på honom, till en början.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0