Well then...

Nu är det inte länge kvar tills man kommer hem...
Skönt.. men ändå tråkigt... tillbaka till vardagen... den man egentligen inte står ut med.
Så skönt att vara här, man lever som ett annat liv... Ingen känner en klokt och ingen har en aning om vad man gjort tidigare eller vad man har överhuvudtaget för känslor innuti...
Man börjar om på nytt....


Det enda jag riktigt ser framemot är dig Noomi!!<3








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0