A.Hejdenberg

försökte hitta mina tankar på balkongen nyss..
men kom inte fram till något, kände mig helt tom.
hur mycket jag än försökte så kom jag bara fram till samma sak hela tiden å de var att jag verkligen inte kunnde känna något speciellt som var värt att tänka på...
hur kan en sån skit grej göra så att man bara blir helt utblåst?
jag kan inte ens tänka på dig.. du vet, jag grät för dej igår... hur bra är de på en skala?
jag lovade mig själv att aldrig låta det hända igen efter de där......... men jag lovade även att aldrig blotta mitt inre heller å se hur bra de gick... undrar när man skall lära sig, växa upp och inse att det är inget värt, det skiter sig ju i vart fall hela tiden ändå.. men nej nej, ändå gör man det...
undrar om jag tyckte du var värt de? eller ja, det borde jag ju ha gjort eftersom jag inte hade några problem med att göra det.. men nu är det slut med sånt.. jag vet inte hur mycket mer tid jag skall ge det här innan det skall läggas till samlingen av nedlagda känslor jag har...
jag vet verkligen inte om jag orkar faktiskt, jag önskar nog att jag gjorde, men tror inte att jag gör de... allt jag behöver är en vink ifrån dig så jag kan tolka på ett ungefär vad du vill sen skall jag göra det bästa utav det...
haha, hmm nu vart ja inte så där jätte tom kanske... men lika bra å lägga av medans jag ännu håller det lagom invecklat och hemligt...

Man tar kärleken som man tar luften... förgivet.