till anna
Har jag varit här förut?
Har jag låtit min längtan leda mig återigen?
Alltid samma plats, till samma spår dras jag tillbaka.
Beroendet utav bekräftelsen skriker i mitt hjärta... SE MIG!!
Jag skulle inte bli förvånad om jag föll igen, så långt ner, så tidlöst.
Tillfredställelsen. Hoppet om att se dig där visar mig vägen upp, drömmen om att sista biten lyftas av din hand. Högre än molnen, för evigt svävandes.
Min längtan har lett mig på villospår.
För här har jag aldrig varit förut, i dina ögon.Tillängnad dig.
I'm too shy to ask, I'm too proud to lose.... Så enkelt men ändå så svårt, vad kan jag egentligen förvänta mig då? Jag har fått tillräckligt för att känna som jag gör men alldelles för lite för att våga resa mig upp och försöka.
Du är något guddomligt för mig, någon som jag inte ens i min vildaste fantasi skulle kunna drömma om, Men ändå har jag fått känna på den underbara känslan utav att få vara nära dig och jag saknar verkligen den känslan.
Det ultimata.
Vill inte att du skall må dåligt för att jag har svårt för att säga vad jag tycker och tänker, och jag vet att du inte vill att jag skall tvinga fram mina ord. Detta är inga framtvingade ord, det här är det som legat och bildat en ytspänning innuti mig i över ett år nu, det har varit så fruktansvärt nära att rinna över så många gånger och jag är ledsen om jag har missunnat dig på grund utav det,... Jag lovar dig att det är det minsta av allt jag vill göra!
Din Anna Hejdenberg.
Jag vill ha dig här på riktigt inatt.
Det gör iallafall inte jag, det känns som jag vandrar runt ett hål och verkligen vill hoppa men vågar inte....
Men du är undanstoppad nu, fint ihopvikt på hyllan bland alla andra...
Det var oundvikligt, du kunde inte ge mig det jag behöver...
Har även kommit framtill att det är inte min tur den här gången, det är jag som skall tas med storm!!
Patetiskt.
Men fine for me, ödsla din tid hjärtat^^
Hard time.
Du får varje ny dag i mitt liv att kännas som en levande mardröm...
Men samtidigt så vill jag inget annat än le när jag tänker på dig.
Kan du förändra mig på det sättet jag hoppas på?
Jag saknar dig så det gör ont ibland...
Jag är din men du är ingens.
nu du.
Anna Elionora Hejdenberg 891114.
Jag funderar på om det går att snirkla sig ur det där... Det kan ju inte stämma i evigheternas evighet?
Orkar inte med att ha det såhär.
Jag hade något bra i huvudet att skriva förut men har tappat allt just nu.
I vart fall så är det Medeltidsvecka här på Gotland nu, sjukt underbart alltså, längtat efter den som fan!!
Sarah är här å man glider bara runt bland allt härligt folk=)))
mmh, som loke säger "Man önskar att den vore 3 gånger så lång" =)
Håll i dig.
Väntar man någonsin förgäves?
Lönar det sig i längden att bara hålla kvar i det läget man nått och bara vara passiv...
Det gäller att veta vart gränsen ligger.... Man kan inte försöka för lite... men för mycket är jävligt lätt..
Jag känner att jag är en bra bit på väg, men nu måste jag hålla upp ett tag... måste kontrollera och försäkra mig om att vägen framåt är klar. Jag vill inte falla tillbaka nu när jag känner som ja gör, men att riskera något nu vore sjukt.
