A.Hejdenberg

Den dagen.
Kommer aldrig kunna släppa det som sades och det som skedde innuti mig.

att sitta med ens familj och försöka vara den man alltid visat  sig att vara och känner att man verkligen inte orkar... att bara få sitta å ta å ta å ta... 
och när man verkligen inte kan hålla igen längre.. efter 13 år... och äntligen säger emot så får man ta det som kommer tillbaka...
verkligen få det rätt i ansiktet denna gång, hur värdelös man är och att ingen annan får ta en i försvar... man sitter där och försöker försvara sig...
inte lätt med det trasiga självförtroendet man har mot honom det starka nedvärderande aset...

den kvällen vart jag i stort sett utkörd ur mitt hus... mitt hem... ingen kunde göra något och jag ville inget hellre än att åka därifrån, komma bort från detta...
och här är jag nu....
borta från det men mår lika jävla piss från det...

min mor är kvar... fans helvete...
jag saknar henne....  vill bara bli liten igen, sitta i farfars knä och bli helt förbluffad när tomten kommer in i pappas oranga overall och mamma hälsar på tomten...
vill ha tillbaka den gamla tiden... den utan honom..

jag vill inte ha det såhär varje år... för jag kan fan så vad om att jag sitter och gråter såhär nästa år också...


God jul på er?